Min mun kan skratta, mina ögon kan le men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.
Dagen gick hyfsat ändå, bättre än jag trodde. Jag försökte att vara som vanligt fast vissa stunder kämpa för att inte tårarna skulle komma. Jag tror att Sonja skulle säga: -Nu får jag vara hos Greta igen! Åh! Jag hoppas att det är så. Och att båda vakar över oss. Känns som om jag får lite olika tecken på det. Hoppas att morgon dagen har "guld i mun". God natt!
Kommentarer
Postat av: Helena
OJ, vad jag kastades tillbaka i tiden när jag såg rubriken på inlägget. Vet dessvärre inte riktigt vad som hänt, men önskar dig en bra dag och att allt blir till det bästa.
Mvh Hella Helena
Trackback
